Halvvägs

Nu är det gjort! Och så bra det gick! Del två av min tjejklassiker. Orkade hela vägen och kom in på under fem timmar! Målet var så lite över fem timmar som möjligt. Funderar redan på hur mycket fortare jag skulle kunna köra nästa år, med en racer och lite mer träning... :) Väldigt fin (och flack) bana och roligt lopp. Omberg skrämmer skiten ur många, men backen går i etapper så man kan ta den i etapper även mentalt. Det handlar så otroligt mycket om det mentala. Många verkar ge upp utan att ens försöka. För mig skulle det vara ett nederlag att gå. Och faktum är att när jag kom upp så tänkte jag: är det över redan eller kommer det mer? För värre än så var det faktiskt inte. Men jag är ju van att cykla i backar. Har några riktiga mördare på vägen till/från jobbet. Nu kan jag ståcykla utan att kräkas också. :-D

Måste dock säga att arrangören av Vättern har mycket att lära av andra. Av de lopp jag upplevt är detta det sämst arrangerade. Ingen musik längs banan, otroligt torftig nummerlappspåse (inte ens ett informationsblad), slarv med fästband, feltryckta medaljer, samma mat varje år, långt att gå till massage efter loppet, dålig info om inlämning av överdragskläder och väskor... Depåerna fungerade iallafall bra. Bra människor längs hela vägen. Bullarna var goda när hungern började komma! Men saltgurka?! Gav det en ärlig chans, men det är verkligen inte min grej. Tacka vet jag saltade nötter.