Utmaningar

Snart dags för Tjejvättern... Min största idrottsliga utmaning hittills. 10 mil på cykel. Har aldrig cyklat så långt och inte hunnit träna så mycket som jag hade tänkt och velat göra. Vet dock att det finns betydligt mer otränade människor som tar sig igenom liknande utmaningar så nog klarar jag det, men lite pirrigt är det. Vet inte hur jag ska bete mig om jag hamnar i en klunga t ex... men det löser sig nog. Kul ska det bli iallafall! Sen är det Vansbro kortsim nästa. Siktar på att ha klarat en tjejklassiker när sommaren är till ända. :)

Det är spännande att utmana sig själv och se vad kroppen klarar. Att ha ett mål med träningen och ett lopp att se fram emot gör det lättare och roligare att hålla i träningen. En skön känsla när jag märker att det börjat hända saker i kroppen, att den svarar på träningen. Att jag inte blir lika trött och det inte går lika tungt, att det går lite fortare, osv. Den känslan finns förstås inte där alla dagar, men när den gör det är det otroligt sporrande. Vissa stunder undrar jag snarare vad jag håller på med och vill bara lägga mig ner... Det är då man ska försöka minnas den där känslan som kommer efter träningspasset, när man är såå nöjd med sig själv och endorfinerna studsar runt i kroppen.

Lite sugen på att köra ett triathlon i sommar också. :) Har man väl börjat är det svårt att sluta... haha... Finns en kortare variant i min hemstad. Vore lite kul att köra där! Gjorde ungefär samma sträcka på ett skoltriathlon när jag var 13 år, så jag vet att jag klarar det utan problem. Den gången kom jag sist... haha... Det vore ju pinsamt att göra det nu, när jag är mer tränad och har bättre cykel. Skulle vilja testa den olympiska distansen, känns som mer utmaning, men det får nog bli nästa år.